ett år senare.

idag är det ett år sen skiten började. jag minns det som igår. du var på efterfest, och kom inte hem. jag var sur på dig och ringde massor gånger. till slut kom du hem, och du kunde inte sova. inte jag heller. har nåt hänt? frågade jag. men det hade det inte. sen var det dagen efter och du var så konstig. vi åkte till din mamma, och du skulle komma senare, men sen kom du aldrig. vi åkte hem igen, du åkte till din bror. du var hemlig med telefonen. du började festa 3-4 dagar i veckan. allt mer sällan kom du hem. och allt mer bråkade vi, allt mindre åt jag, och allt mindre sov jag. jag var arg, och du var tyst. MAN KAN INTE TIGA IHJÄL ETT 6 ÅR LÅNGT FÖRHÅLLANDE OCH ETT BARN. det blev sommar, den värsta i mitt liv. och när sommaren var slut, så flyttade du ihop med din nya. allt det där vet vi redan. men just det där innan det gick sönder. det tänker jag mycket på. om jag hade kunnat göra nåt annorlunda, och hur allt hade kunnat vara och bli.